Lördag 9 maj 2015

imageVaknade upp på en höbal i bushen iskall vid fem men lyckades somna om till sex när jag var tvungen att kissa. Gjorde sedan en kopp te och gick och kollade på en otrolig soluppgång med dimman över vattnet. Till frukost blev det också lyx med yoghurt, baked beans, ägg, tomat och toast (bacon och korv för de som ville det). Sedan red vi tillbaka mot AP vid halv åtta för att hinna med bussen till community.

Craigs stigbyglar hade på vägen dit varit för små och pga detta ville han byta häst. Jag fick istället för Olympic som jag precis blivit bekväm med, Carlie som kickat sig blodig precis innan och var livrädd. Det var på håret att jag vägrade och hoppade in i bilen istället men jag stålsatte mig och red Carlie hela vägen tillbaka. Förutom att hon var väldigt sugen på att komma hem och hela tiden ville trava så gick det väldigt bra vilket var skönt. Tillbaka på camp tog jag en snabb men ack så välbehövlig dusch innan jag slängde mig in i bussen till stan.

I stan gick vi runt och tittade, gick in på pick n pay och träffade massor av gatubarnen och kunde säga hejdå till dem igen vilket var kul men såklart sorgligt att lämna dem. Samma sak på barnhemmet, efter skratt och lek var det mycket hejdåkramar och vinkningar vilket var tråkigt.

Efter lunch var det oklart vad som skulle ske men tillslut blev det att fylla på vatten hos de stora lejonen vilket innebär att man bär 25-litersdunkar med vatten som man sedan lyfter över huvudet för att hälla genom stängslet. Med andra ord ett oerhört tungt arbete. Tur var att vi hade Craig som är ungefär som en björn i storlek och styrka som kunde hjälpa oss.

På eftermiddagen gick jag, Michelle och Elin en lejonpromenad med 8 gäster från Louisiana, USA som var väldigt lyckligt lottade för Alika började nämligen stalka Halftail, en zebra som brukar hänga vid de stora encloures för att gräset är grönare där och som där har blivit av med halva svanen, därav namnet. Alika var nära på att kunna hoppa på Halftail med då sparkade han med båda bakbenen rakt mot henne och träffade nosen så att hon började blöda näsblod. Nu ser hennes nästa jätterolig ut för den är helg bucklig men förhoppningsvis är inget brutet utan bara svullet. Senare försökte också Africa men han är en såpass kass jägare att han aldrig var riktigt nära.

Sedan har jag packat, ätit middag, nästan vunnit beer pong tournament med Maddie och nu är det hög tid att sova, jag är dödstrött efter dålig sömn igår. Om 36 timmar är jag i Stockholm och det känns både kul och tråkigt! Otroligt tråkigt när saker tar slut, att säga hejdå och lämna alla människor här på AP och alla barn och vuxna på drop in, barnhemmet, i skolan och på kliniken. Samtidigt ska det bli kul att se ett (förhoppningsvis) vårigt Stockholm, träffa alla igen och återgå till mitt vanliga liv… Vi får se hur det blir helt enkelt, hem måste jag ju åka! Ses i Stockholm!

Annonser

Fredag 8 maj 2015

imageSista dagen på communityprojektet för den här gången. Eftersom skolorna öppnade i tisdags efter en månads lov var det dags att åka till Mkoba school för att hjälpa till i special needs class för barn som halkat efter i sina ordinarie klasser och därför behöver extra hjälp.

Vi kom dit runt nio och fick presentera oss. Maddie och jag var nya ansikten eftersom de andra hade träffat barnen i onsdags när vi var på rhinoutflykt. Barnen ville direkt att jag skulle sitta bredvid dem och sen fick jag hjälpa dem med missing numbers och lite stavning. Det var väldigt roligt och utmanade att jobba med dessa barn, helt annorlunda (såklart) mot att undervisa barnen på drop in.

I slutet gjorde vi ett stavningstest på shona, dvs det största språket här. Vissa ord kunde jag (shumba=lejon, nzou=noshörning, shona, Zimbabwe), några tog jag på ljudet men några var helt omöjliga. Skrapade iallafall ihop 7/15 vilket man ju får vara nöjd med. Roligt var att vissa av barnen försökte be om hjälp men jag var ju minst lika clueless som de… Sen älskar de klistermärken så när vi hade rättat fick alla barn med 10 rätt eller mer varsitt klistermärke.

I klassen är det 22 barn som egentligen behöver individuell undervisning på en lärare så vår hjälp är guld värd. Förra året hjälpte volontärer och läraren 15 elever tillbaka till sina ordinarie klasser!

När vi sedan skulle åka tillbaka vid lunch och gick ut på skolgården var det som att vi var kändisar, särskilt blonda Ida och jag. Alla barn (ca till min höft höga) kom springandes emot oss och ville ha kramar och highfives. Galet!

Tillbaka på Antelope Park åt vi lunch skulle sedan ge oss iväg ut på en bush ride. Jag som bara har ridit en gång i mitt liv för tre veckor sedan var smått livrädd när jag hoppade på Olympic och var det de första 15 minuterna innan jag kortade den ena stigbygeln så att de blev lika långa och jag inte behövde vara rädd för att falla av. Sedan red vi iväg och såg wilderbeast, impala, red heart beast och supernära giraffer (vi var rädda att ena hanen skulle sparka oss). Med andra ord en lyckad bushride. Sedan återvände vi till camp för att hämta våra väskor – vi skulle nämligen sova under stjärnorna.

En 20 minuters ritt senare kom vi fram till platsen där vi skulle sova. Där fanns elva bäddar på höbalar, en brasa, matbord, kockar och tre tält för de som inte ville sova ute. Det första som hände var att de som ville fick bada med hästarna i sjön precis bredvid. Jag bangade pga var livrädd att bli kall (det är ca 10 grader här på nätterna) men Elin, Zohar och Brittney red ner i vattnet vilket kan ha varit det roligaste jag har sett. Sedan satt vi vid brasan innan det var dags för trerätters middag: butternutsquash soup till förrätt; potatis, grönsaker, ris, omelett och sallad till varmrätt (Michelle hade missat att säga att vi var två vegetarianer vilket gjorde vår mat sisådär); banoffeepaj till efterrätt (himlen!). Underbar middag men massa intressanta samtalsämnen. Sedan satte vi oss vid elden och snackade, grillade marshmallows och hade väldigt roligt. Vid kanske tio halv elva var vi alla så trötta att vi bestämde oss för att gå och sova i kylan (det enda vi hade var filtar så jag sov med tre tjocktröjor, luvan på och ullsockor så frös mest om ryggen eftersom jag låg som en liten boll). Innan vi somnat lät det som att två av hästarna var lösa. Roligaste var att jag senare vaknade av att en häst stod och åt från höbalen bakom mitt huvud! Vaknade också av månen som jag trodde var en ficklampa i mitt ansikte. Hela natten var otroligt stjärnklar vilket ju var hur vackert som helst men jag var ganska kall och sov därför inte jättemycket….

Torsdag 7 maj 2015

imageIdag har jag för allra sista gången varit på drop in center vilket känns jättetråkigt, man har verkligen lärt känna några barnen. Förhoppningsvis kommer jag träffa dem i stan på lördag dock när vi åker för att handla men vissa var nog sista gången jag såg idag…

Inledde dagen med en lion walk med ganska busiga Alika och Africa. Vi gick en bra bit förbi the bomas och var inte tillbaka förrän 8.10 vilket gjorde att jag fick kasta i mig mina ägg och mackor och sen springa via laundry för att hinna tvätta innan imorgon innan jag kunde hoppa in i bussen och köra mot stan. Idag var tydligen de flesta av de mindre barnen på kliniken för att duscha och tvätta sig (toppen att de kan göra det där) så det var bara två barn på drop in när vi kom. Vi gick som vanligt för att handla men denna gång hade vi bara $11 att spendera så vi köpte kyckling för $10 och lök för den sista dollarn. Eftersom det var min sista dag på drop in bestämde jag mig för att köpa kakor att ge till barnen (köpte 1 kg för $2 så nu har de kakor ett tag fram över!). Tomater finns i överflöd från trädgården så drop in har nu börjat sälja tomater vilket är ett toppenbra sätt att få in lite pengar! Ris/satsa har de i ett förråd så det blev lunch ändå för barnen.

Jag, Ida och Debra lagade mat medan Anna och Maddie gjorde skolarbete med Daniel och Ruth som var de enda barnen där. Efter att ha hackat och sköljt allt anslöt jag till mattestugan, vi övade på subtraktion vilket Daniel tycke var så roligt! Sedan gick vi över på alfabetet och hittade ord som började på varje bokstav. Daniel tyckte nog att det var lite klurigt med engelska alfabetet men vi tog oss igenom det. Sedan kom en nybadad Panashe så då gjorde vi lite matte innan han ville rita.

Vid ett åt vi lunch medan Rosie och Memory friterade kycklingen som inte riktigt var färdig. När vi var klara hjälpte vi till att servera lunchen och jag delade ut två kakor var till barnen. Vissa är dock sneaky och säger att de inte fått fast de har det. Wellington gick till och med till Tinashe och sa att han inte fick några kakor men jag synade hans lögn eftersom jag vet att han är sån och skämtade sen om att han måste bli bättre på att ljuga om han ska fortsätta med det.

Eftermiddagen var i vanlig ordning dedikerad till fotboll. Eftersom jag vet att Bailey är galen i FC Barcelona, följer varje match och kan alla spelare hade jag bestämt mig för att ge min Barcelonakeps till honom idag. Barcelona spelade mot Bayern München igår och vann med 3-0 så jag frågade Bailey vem som vann igår innan jag visade upp kepsen och satte den på hans huvud. När han förstod att det var en gåva blev han hur glad som helst och kramade mig hårt. Kepsen var sedan eftermiddagens stora snackis och det kändes som att kepan verkligen hade hamnat hos någon som älskar Barca till skillnad från mig som knappast bryr mig. En Barcakeps fattigare men väldigt mycket lyckligare är jag nu!

När jag kom tillbaka till AP fick jag veta att vi skulle ut på en game drive 16.30 så det vara bara att byta till jeans (ALLA mina kläder är i tvätten…) och hoppa in i bilen. Sedan körde vi iväg och såg impalas, wilderbeasts, giraffer och flera typer av antiloper medan Dan berättade om djuren för oss. När solen gick ner åkte vi till the horse shoe för snacks och dricka och häng i solnedgången. Vid 18.30 återvände vi för middag och ytterligare häng innan vi vid nio gick till vårt rum där vi har suttit och snackat fram tills nu – waay past bedtime i Zimbabwe! Så nu måste jag verkligen sova. Tjing

Onsdag 6 maj 2015

imageImorse ringde klockan 6.20 – det var nämligen dags för utflyktsdag! Jag, Michelle och Maddie hade bestämt att vi ville åka till Matopos för att se vilda noshörningar! Så early breakfast kl 7 innan det bar iväg 30 min senare mot Bulawayo tillsammans med Innocent som körde. Där möttes vi av Courtney som skulle vara vår guide för dagen. När vi kom dit berättade han att en av noshörningarna i naturreservatet i förrgår hade dödats av tjuvjägare för första gången på två år, så himla sorgligt! Noshörningar jagas för sina horn som säljs på svarta marknaden till Kina/arabiska shejker för ca 100 000€ per kilo – sjuka summor!

Vi började med att klättra upp på ett berg/hög kulle för att se ut över området och se om vi kunde sikta några noshörningar, men icke. Och här blev jag orolig att vi inte skulle se några noshörningar på hela dagen. Så det var bara att klättra ner igen och köra vidare för att fråga några i området om de hade sett några noshörningar under morgonen. Tillslut hittade vi två kvinnor som hade sett noshörningar samma morgon så vi körde bort till ett annat berg (mycket märklig miljö i Matopos – som enorma stenhögar överallt) för att spana därifrån men inte heller då såg vi några rhinos. Så vi klättrade ner för att återvända till bilen medan de två kvinnorna gick åt ett annat håll för att se om de kunde hitta några. Och så på vägen tillbaka stannar plötsligt Courtney och hyssjar. På något väster lyckas han genom massa träd se en noshörning så vi går i en båge för att närma oss vad som visar sig vara en mamma och hennes 9 månaders unge! Tyvärr är de väldigt stissiga efter att en har blivit dödad så de sprang iväg så fort vi närmade oss men vi var kanske 15 meter ifrån!

Efter att ha följt dem i kanske 30 min innan vi tappade bort dem åkte vi till en picknick-area för att äta lunch. Courtney dukade upp pastasallad, potatissallad, bönsallad och vanlig sallad (samt skinka) och min mage jublade över att få slippa riset för en måltid. Sedan beslutade vi oss för att åka och titta på en grottmålning som var ganska basic men nära för att ha tid att leta efter nya noshörningar. Grottmålningen föreställande noshörningar, wilderbeast samt människor var någonstans mellan 3000-6000 år gammal vilket är helt otroligt, att färgen fortfarande är intakt!? Grottan låg ganska högt upp så därifrån var utsikten toppen. Naturen i Matopos skiljer sig väldigt mycket från AP – otroligt grönt och bergigt med bergstoppar som ser ut som skalliga huvuden vilket är varför platsen heter just Matopos som betyder ungefär skalligt huvud.

När vi kom tillbaka till noshörningsområdet stannade vi längs med vägen och hoppade ner i det höga gräset (var en aning rädd för mamban och puff adder men man har ju inte så mycket till val). Efter bara några minuter fick vi syn på en annan noshörning med unge (~ 1 år) vilket var toppen. Dem följde vi i kanske en timme och kom riktigt nära dessa enorma djur. Riktigt häftigt! Vid fyra var vi tvungna att åka tillbaka mot AP via Bulawayo där Innocents bil stod parkerad.

Tillbaka på AP åt vi middag och berättade om vårt äventyr för de andra innan klockan blev nio och det var dags att gå och sova.

Tisdag 5 maj 2015

imageDrop in dag igen! Var lite orolig inför drop in idag med tanke på hur förra gången var men idag var totalt annorlunda! Elin och Rebecka följde med från lejonsidan så totalt var vi 7 st volontärer. I vanlig ordning började vi med outreach (visa var några av barnen bor) och lyckligtvis slapp vi stenar kastade på oss denna gång. Sen gick vi och handlade, som lead vol denna vecka var jag in charge. Soppa, tvål, diskmedel och ris köps på Pick n’ Pay. Väldigt roligt var när vi kom till kassan och dels hade handlat till drop in, dels till oss själva och bad om en påse. De var helt slut i hela butiken och vi fick istället backa i tunnaste fryspåsarna utan handtag. Välkommen till Afrika. Ida och jag investerade dock i en rekorderlig shopping bag precis utanför pick n pay som vi ska ha på drop in center så vi slipper lägga pengar på plastkassar (15c per påse men i slutändan blir det en hel del pengar i onödan). Därefter köpte vi lök till drop in och avokados till mig från försäljare på gatan och sen till köttaffären för att köpa beef för $18 (vi fick ca 5,5 kg för de pengarna!) innan vi återvände till drop in.

På drop in var det för första gången ganska många barn som kom en bra bit innan lunch och faktiskt ville läsa/räkna/spela spel/prata/ta bilder. Vanligen dyker de allra flesta upp vid 13 när maten är klar så det var kul att se dem där innan och få en chans att umgås med dem! Efter lunch var det som vanligt fotboll och killarna var mycket imponerade av Anna på fotbollsplanen, så nu har de en ny spelare för några veckor!

Efter fotbollen skyndade vi oss tillbaka till AP för booze cruise! Men först/alltid en dusch/inte lukta usch/stå högt i kurs – lyckades slå nytt personligt rekord i duscha och tvätta håret med en minut: 5 min blankt. Snart nere på Gunde-nivå… Booze cruise innebar att vi åkte ut med en båt på floden som rinner genom Antelope park och upp till ”dammen” eller där floden stannar för att titta på solnedgången med en öl i handen. På vägen såg vi bland annat havsörn (mindre än svenska såg det ut som) och tjuvfiskare som la nät (enligt Dan kastar de dock sten på de som ertappar dem så vi låtsades som att det regnade) innan vi la till vid ett träd mitt i vattnet. Där ville Alex och Ash absolut bada (i en flod där det potentiellt finns en krokodil samt där de fram till för tre år sen pumpade in avloppsvatten…) så de klättrade upp i trädet och hoppade ner i vattnet. Under tiden de lekte tittade vi på solnedgången som är helt och hållet otrolig här. Det är så galet vackert varenda solupp- och nedgång. Det hela var mycket lyckat och jag hoppas att vi hinner göra en till på lördag innan jag åker hem (vill inte!).

Efter middagen spelade vi catch fraise i baren en bra stund innan jag kände att det var dags att sova.

Måndag 4 maj 2015

Idag var vi en heldag på barnhemmet i Mkoba. Vi hade tagit med oss skolmaterial för att studera med barnen och ev hjälpa dem i sista minuten med läxor de haft över lovet som varit de senaste fyra veckorna.

Jag gjorde matte med några killar som är kanske 12 år och det var roligt att se deras nivå (som skiljer sig enormt från nivån på drop in center, av förklarliga skäl såklart). De bad mig lära dem hur man räknar ut arean av en rätvinklig triangel så det gjorde jag samt förklarade varför formeln såg ut som den gjorde. Till en början var det klurigt men tillslut förstod de och räknade areor för glatta livet. Det är alltid lika kul att se när polletten trillar ner för någon!

Vid ett åt både vi och de lunch i den gassande värmen (lyckades hitta lite skugga som tur var). Temperaturen här på dagarna har senaste veckan varit runt 27 så det är varmt på dagarna men kvällar, nätter och mornar är superkalla: mellan 10-13 grader… Så det är stora skiftningar så fort solen går ner!

På eftermiddagen gjorde vi trolleritrick, spelade fotboll och la pussel vilket barnen älskade och var väldigt duktiga på! Vid tre rullade vi tillbaka till AP och sen tog jag det mest bara lugnt innan middagen. Efter middag gick vi ner till Coffee shopen och jag lyxade till det med en belgisk våffla med kanel och socker vilket var minst sagt smarrigt! Sen var det bara att hoppa i säng.

Söndag 3 maj 2015

Söndag är lejondag och på schemat för förmiddagen stod min värsta mardröm meat prep. Så efter förseningar som vanligt kom vi tillslut iväg upp till kylrummet där det väntade två koben och två hästben som skulle preppas för 2A’s (cubs) och breeding enclosure. I breeding enclosure försöker man skapa nya cubs men det går sådär pga att hanen som är den tänkta pappan är så aggressiv att han försöker döda de två honorna när de är i samma inhägnad… Planen är att inom kort byta ut hanen eftersom det inte kommer bli några cubs så länge Ashanti är där.

Preppen idag var inte i närheten av så blodig och obehaglig som sist men lukten dödar mig fullkomligt. Så jag var inte till särskilt mycket hjälp tyvärr (verkade dock inte göra så mycket, Nox – en av lion handlers gjorde det mesta alldeles själv). Men det var kul att se de större lejonen matas!

På eftermiddagen var det behaviour enrichment med SK’s (6 st tvååriga honor) i river enclosure. Vi gjorde två bollar av gräs och elefantbajs för dem att leka med och de var väldigt snabba med att ta sönder leksakerna som vi hängt i träden. Så man får väl säga att det var en framgångsrik BE, iallafall för min del som tidigare gjort det med lata lejon som inte ville leka.

På kvällen kom två nya, Zohar från Israel och Hilda från Island/Norge. Hängde i baren där jag läste/tittade på bilder medan Alex (som är en otrolig ”hobby”fotograf och numera är här för att fota åt AP, han var från början lejonvolontär) lånade min dator för att föra över bilder från minneskort till hårddisk. Vid nio var vi alla så trötta att vi gick och la oss. Och så var det bara en enda vecka kvar här…

Lördag 2 maj 2015

imageInledde dagen med att hänga med research director Jackie från UK på research. Det innebär att man 6.10 åker till den 430 acres (tror det är ca 1,6 kvadratkilometer men inte säker) stora inhägnaden där The Ngamo Pride finns. Det är en pride som består av Milo (hane) och fyra honor som alla har fötts upp på AP och blivit walked (och därför aldrig kan släppas i det vilda) samt fyra sub-vuxna lejon (3 honor, 1 hane) som är födda i Ngamo enclosure och som man planerar att släppa i det vilda (lyckas man är det första gången man med framgång lyckas släppa ut lejon som fötts i inhägnad) i slutet av 2015/början 2016.

Det Jackie och hennes kollegor gör på research (tre gånger om dagen) är att kartlägga relationerna mellan alla lejonen, se hur deras fysik är, var de befinner sig och vad de reagerar på. Lejon sover i snitt 23 h om dagen så det fanns väl inte direkt några förväntningar på att få se jakt eller något chockerande. Inhägnaden ligger så till att lejonen (som ser 8x bättre än oss) ser polocrossefältet och därför följde hela turneringen med spänning. Därför visste Jackie var hon skulle hitta dem, och mycket riktigt. När klockan närmande sig åtta och folk började röra sig uppe på fältet riktades allt lejonfokus ditåt.

Det första som gjordes var att notera vilka lejon som låg bredvid vilka samt vilka icke-vilda saker de reagerar på (bilar, människor etc). Sedan mellan 7-8 fick vi fyra volontärer i uppgift att noga notera vad en av honorna (Kenge) gjorde varannan minut. Så med ett tidtagarur kollade vi varannan minut vad hon gjorde (resting, visual exploration, social var vad vi noterade). All data förs sedan in i ett slags spindelnät där tjockare sammanlänkningar visar på starkare relation medan tunnare koppling visar på svagare relation.

Efter lyxfrukost (baked beans och stekt ägg in my heart) bar det av till Gweru för shopping. Jag köpte två GIGANTISKA avokados (de väger lätt ett kilo var, bara kärnan är som en liten avokado i Sverige) för $1 på gatan att ha till frukostar. Sedan åkte vi till barnhemmet där jag köpte mitt fjärde armband (hur många armband kan man ha tänker man/jag men pengarna går ju till barnhemmet och då är det ok!) och sedan lekte med barnen i en timme eller så. På vägen hem körde vi förbi alla enclosures precis när det var dags för mat för lejonen, så jag fick för första gången se en lion feed för de stora lejonen (utan att behöva göra meat prep!). Jättehäftigt, man ser vilka otroliga djur de är vi handskas med.

På eftermiddagen var planen att kolla på finalen av polocrosseturneringen men kommunikationen här är ofta sisådär och det visade sig att allt var klart kl 13 så där fanns inte mycket att se. Och tur var väl det för vid tre när jag och Michelle hade tänkt att gå upp drog världens åskstorm in över oss och vi fick se på ett äkta zimbabwiskt skyfall. Därmed ställdes vår planerade booze cruise in (tanken var att åka ut med båten på floden och se solnedgången med en öl i handen men det blev svårt i skyfallet). Istället drog fundraiser-beer pong igång kl 17. Jag och Camilla utgjorde team black mambas (men var ganska kassa tyvärr). Vi förlorade vår match innan middagen mot Will och Anna (men det var inte allt för långt ifrån). Efter middagen åkte vi upp till the horse shoe, en byggnad vid polofälten som ser ut som en hästsko, för att fortsätta tävlingarna där (de ville ha tyst nere vid husen, eftersom det är massa gäster här över helgen, inklusive BBC som är tillbaka och körde därför iväg oss). Det blev en jätterolig kväll, black mambas lyckades vinna iallafall några matcher men stormästarna blev Michelle (som varit sorority girl) och Ida. Totalt lyckades vi samla in $275 till nya redskap (spadar, krattor, skottkärror etc) som är minst sagt välbehövliga, ena skottkärran saknar i princip botten och är därför smått värdelös när man försöker köra bort elefantbajs… Fantastiskt bra ordnat av Craig och nu är tanken att detta ska vara ett återkommande event bland volontärer (och alla andra som vill delta!).

Fredag 1 maj 2015

image1 maj är liksom i Sverige helgdag här. Det betyder att community var off idag. Istället hängde jag med lejonen på en long lion walk, något man precis har börjat med med dessa lejonungar för att de ska bli mer och mer naturvana och få chansen att se prey och kunna stalka. 6.25 möttes vi för att ge oss ut i parken med Arusha och Amani (som hade blivit matade dagen innan och därför var jättetjocka och lata). Vi gick i ca 1,5 h innan vi skulle stanna för att äta frukost på några klippor. Under hela vägen var lejonen otroligt långsamma, de ville hellre ligga ner och vila sig än leta efter impalor eller gå. Men så fort vi stannade för att invänta bilen som skulle komma med vår frukost fick lejonen full fart och satte av tillbaka mot camp och sin inhängnad. Därmed var såklart lion handlers tvungna att följa efter. Och där stod vi på en stenhäll någonstans i Antelope Park och väntade på att de skulle komma tillbaka. Men icke. Efter 20 minuter körde en bil förbi och ytterligare fem minuter senare kom han tillbaka för att plocka upp oss och köra oss tillbaka till lejonen som hade hunnit springa en bra bit på 25 minuter. Senare fick vi förklarat att detta troligen berodde dels på nervositet från zebrahändelsen dagen innan, dels på att lejon är territoriala och när de nu befann sig på okänd mark blev de ännu mer nervösa och tog sin chans att återvända till trygg mark.

När vi väl hittade dem igen fortsatte vi gå i kanske 30 min till innan vi kom till en liten å och några stora stenar där vi kunde sätta oss med vår frukost som Jealous kom med. Efter frukost i solen i ca en timme fortsatte vi promenaden, nu åt ett annat håll men lejonen var slut och bestämde sig efter 45 min att slå läger i skuggan under ett träd, vilket var ganska lägligt eftersom det visade sig vara en väldigt varm dag. Så den sista 1-1,5 h spenderade vi solandes och snackandes på klippor. Inte helt dumt.

Klockan 12 drog en nationell polocrosse-turnering igång här på Antelope Park med lag från hela Zimbabwe men även från Sydafrika och Zambia. Så när vi kom tillbaka från lion walk traskade vi upp till polofälten för att spana på några av de bästa, bl a Ted och Jonathan från AP. Det var roligt att äntligen få se lite proffs i denna mycket hetsiga och ganska aggressiva sport. Med paus för lunch kl 13 spenderade vi sen resten av eftermiddagen tittades på turneringen. Michelle, Sam och Elin var med som amatörer i B-divisionen så vi hejade såklart på dem. Tror faktiskt att Sams lag tillslut vann den delen av turneringen vilket ju är väldigt bra gjort!

På middagen var det som vanligt på fredagar gästernas buffé vilket inte innebär så mycket för mig som veg men de andra får BBQ (har fått fisk här en enda gång under 3 veckor…). Därefter gjorde vi inte mycket, hängde lite i baren och åt dessert innan vi gick och la oss. Och det var det!

Torsdag 30 april 2015

Idag var en tung dag på drop in. Lisel har berättat att limsniffning är ett stort problem bland gatubarnen i Gweru och visst har jag känt att några av dem har luktat lim men aldrig så illa som idag.

När vi kom var det bara Panashe där som höll på att diska. Vi gick in mot supermarket och mötte många av killarna i stan vilket brukar vara positivt. Efter att vi hade handlat allt (beef och satsa blev lunchen) återvände vi. Jag hjälpte till i köket med att hacka grönsaker innan jag gick ut för att göra matte med Panashe. Runt 12-tiden droppade alltfler barn in, många överdrivet energiska samtidigt som de var såsiga. Visade sig senare att flera stycken var höga på lim och två killar superpackade. De la sig ner, sprang runt och slog andra och var uppe i allting. Otroligt jobbigt att se eftersom alla tidigare drop in upplevelser varit relativt positiva för min del och väldigt svårt att hantera barn som är påverkade av något. Jag och Panashe övade iallafall klart multiplikationstabellerna innan det var dags för lunch. Bara 10 barn åt mot normala 15-20. När vi sedan satte oss att äta runt hörnet kom först en kille springandes ut från drop in med något i handen. Jag såg inte var det var förrän Bailey kom kort därefter med andra halvan av lådan till memory-spelet fylld med mat. Han är för gammal för att äta på drop in vilket förmodligen var varför han inte fick en tallrik. Tinashe jagade dock tillslut fatt i pojkarna som fick diska ur lådan och lägga tillbaka spelet.

Under lunchen höll även Blessed (den yngre av dem, kanske 15 år) på att bli påkörd av en bil. Han var en av de två som hade druckit rejält och hade snubblat mitt i gatan utanför. Honom hittade vi sen efter fotbollen däckad vid ett träd.

Å ena sidan känner man stort medlidande med barnen vars liv känns så meningslöst att det roligaste man kan hitta på är att sniffa lim eller dricka sprit. Å andra sidan blev jag otroligt arg på dem för att de förstör sina liv. Jag vill bara ruska om dem och säga åt dem att skärpa ihop sig och vända den här skiten. Men det är såklart inte så lätt. Även om det var en jäkligt jobbig dag (jag kom tillbaka och somnade i någon timme innan middagen) insåg jag dels att vi behövs och dels vilka jäkla eldsjälar Emanuel och hand kollegor är som driver drop in, helt utan lön (med undantag av donationer) och många gånger helt utan tacksamhet från barnen. Det de gör är livsviktigt för Gwerus gatubarn.

Efter middagen satt vi en stund i baren och snackade om allt och inget med vid 21 höll vi alla på att somna så vi gick tillbaka till våra rum.